Hejsan människor! Imorgon har det gått exakt en vecka sedan jag började gymnasiet och det har varit så sjukt många blandade känslor och tankar för mig, därav inga inlägg.
Första dagen rätt så kul, nya människor, några man känner igen, några inte. Jag och min bästa vän hamnade inte i samma klass som vi hade hoppats utan hon går parallell klassen. Vi trodde att hon skulle få byta,men på måndagen där på när vi frågade så fick hon inte då hon hade annat modernt språk än min klass. Så då kändes det som allt var fel och att jag inte visste vad jag skulle göra.
Plötsligt stod jag där utan mina två bästa vänner som jag gått med i 3år en av de i 6 år om inte mer. Jag har gått på samma skola i 6 år och den jag gick innan tillhörde den skolan som jag gick i efter, så de personena jag kände från 1-3 följde med till 4-9. Jag hade helt enkelt glömt hur det är att inte känna så många och inte alltid ha mina bästa vänner runt mig i varje situation.
Jag funderade till och med ett tag att byta linje&skola bara jag skulle hamna med mina bästa vänner. Jag mådde superdåligt och åt dåligt i 3 dagar. Kunde inte sova så bra heller, visste inte vad jag ville längre.
Men så vakna jag upp på onsdag och det var det, ingen mer gråt. Min mentor pratade lite med mig pch hjälpte mig vakna upp. Jag insåg hur trevliga de i klassen egentligen var och att det är bara jag som nojjade så mycket. Alla ville lära känna varandra och prata med varandra.
Jag tänkte också på anledningen till varför jag egentligen valde den här linjen, just för att jag har drömmar som jag kan uppfylla genom att gå den och just för att jag gillar naturvetenskap.
Jag kommer inte kunna få topp betyg som innan det vet jag, det är omöjligt. Det enda jag verkligen vill är att få godkänt i kurserna och så satsar jag mot ett C. Det räcker gott och väl.
Så det jag ville säga med det här inlägget är att, inte ge upp så snabbt, inte tro att världen kretsar runt bara dig finns många andra som känner samma sak , det kommer bli bättre, det blir bättre, för mig tog det bara 3 dagar att inse det. Hoppas att det tar ännu mindre för er om ni är i samma sits.
Man måste lära känna nya människor, kan inte alltid hamna med en och samma personer hela livet. Såklart så går vi på samma skola kan äta lunch tillsamman och det är ju ändå rena lyxen. Så länge man är sig själv och är trevlig så löser sig allting. Försök att inte tänka på det negativa och se det positiva i allt. Det LÖSER sig , lovar.
Fanns ingen Coop nära skolan utan nu blir det bara ICA iställe, de borde skaffa sig salladsba….😊
Fanyyprincess's Blog 